Höll på att snubbla på mållinjen – men nu är avfallsreformen på g

En av de största omstöpningarna på cirkulära ekonomiområdet är i slutfasen att spikas på EU-nivå. Men trots att överenskommelsen mellan lagstiftarna togs redan den 4 mars, så har det reformerade förpackningsavfallsdirektivet inte riktigt trumpetats ut.

Anledningen är inte politisk instabilitet kring huruvida majoriteten faktiskt står bakom det som preliminärt undertecknats, såsom i flera andra fall den senaste tiden.

Utan i stället att EU-kommissionen upptäckt ett problem i sitt eget förslag först i slutskedet av förhandlingen, samtidigt som den framförhandlade lösningen på problemet inte ansågs aptitlig för Berlaymont.

I fredags kunde dock en något reviderad kompromiss accepteras av rådets EU-ambassadörer, efter att kommissionen valt att ”inte ställa sig i vägen” för lagstiftarnas godkännande, som en talesperson i ett medlemsland uttryckte det.

En talesperson för kommissionen bekräftar också den uppgiften för Altinget.

Vilken marknad talades det om?

Ursprunget till konflikten var att EU-kommissionen först definierat returplast som att det i praktiken bara kunde vara plast som kommit från den europeiska marknaden. Därmed minskade kraftigt möjligheten att hitta material till att nå kraven på bland annat 30 procent återvunnet material i engångsdryckesflaskor till år 2030.

För Åsa Stenmarck vid Naturvårdsverket – som varit en av de nationella experter som lagt mest tid på förhandlingen – blev det problemet uppmärksammat först sent i förhandlingen. Orsaken var att lagförslaget redan från början var tekniskt tungt.

– När vi läste lagförslaget så tänkte man ”it makes sense”, och hade snarare fokus på att det ska vara ”post konsument avfall”, säger Stenmarck till Altinget och tillägger:
– Det må låta som en dålig ursäkt men med en så tekniskt tung och omfattande akt är det ibland svårt att hålla alla olika delar i huvudet samtidigt.

Behövs återvinning i EU

Till slut blev lösningen att tydliggöra att returplasten kan komma från alla marknader. Men då kom samtidigt ett nytt problem: Hur ska returplastmarknaden i EU då byggas upp?  För detta finns det också en politisk vilja till att få till – efter många år av larmrapporter om hur europeiskt avfall skeppats i väg utan att tas om hand om.

Förvisso finns det redan ett exportförbud till länder utanför OECD som träder i kraft år 2026. Men när det kommer till importen fanns det fortsatt en uppfattad risk att de europeiska satsningarna hade gått om intet, om returplasten från de länder som har ett större återvinningssystem kan erbjuda lägre priser på returplasten.

Lösningen blev att försöka att sätta upp ett antal miljökrav på de aktuella råvarorna, där det bland annat ställs krav på att industriutsläppsdirektivets krav skulle respekteras.

Den aktuella skrivningen, artikel 7.2a, får samtidigt inte stående ovationer direkt av alla parter.

– Vi har inte hunnit landa i hur vi ser på den. Men vi noterade att den europeiska återvinningsbranschen Euric är nöjda, säger Henrik Oxfall som är ansvarig för plastfrågor på svenska branschorganisationen Ikem till Altinget. 

För frågan är fortsatt att om kraven är tillräckligt höga för att branschen ska växla upp verksamheten i EU.

– En del beror på hur efterföljande detaljregler nu sätts upp, fortsätter Henrik Oxfall på Ikem.

Det ska ha varit nära till att beslutet i fredags inte gick vägen, eftersom kommissionen länge höjt ett varningens finger för att skrivningarna ändå kan anses vara ett handelshinder. Bland annat Contexte och Politico har dokumenterat en soppa av politisk påverkan som pågått inom EU-kommissionen, och mellan EU-kommissionen och de andra lagstiftarna.

Balansgång mellan frihandel och höga miljökrav

Det är inte första gången som europeisk miljö- och klimatlagstiftning har stött på handelspolitiska patruller i förhandlingen.

I förslagen om koldioxidtullar och utsläppshandeln var det ”exportrabatter” som var hett omdebatterade.

I förnybartdirektivet har de antagna kraven på indirekta landanvändningsutsläpp i dagarna stött på viss patrull i WTO.

Och i avskogningsförordningen ansågs exempelvis tillbörliga aktsamhetskraven på att produkter inte ska härstamma från avskogning länge för hårda – och nu går det också rykten om att delar av genomförandet skjutits fram.

Hur balansgången landar i förpackningsavfallsregelverket återstår att se.

– Det här är jättesvårt, och vi håller fortfarande på att få koll på vad det här betyder och får för effekter. Men jag tror det viktiga är att det här är ett försök att skydda en europeisk återvinningsindustri som måste accelerera och byggas upp, säger Henrik Oxfall på Ikem.

Ramlag – men mycket återstår att reda ut

Den framförhandlade texten går inte alls lika långt som ursprungsförslaget – men förhandlingen har samtidigt också beskrivits som en av de mest lobbade lagtexterna under mandatperioden. 

{{toplink}}

Den stora striden på slutet har annars stått mellan förespråkare för att mer återanvända förpackningar ska användas i unionen för att få ner avfallsmängderna, och de som sett att miljöfotavtrycken är lägre med materialåtervinningsprocesser.

Från Skogsindustrierna, som fått igenom flera undantag från att kartongindustrin exempelvis ska omfattas av återanvändningskraven, anses fortsatt mycket av spelreglerna avgöras i detaljregelverken. Men även ramlagarna är tydliga med att det kommer krävas insatser för dessa förpackningssegment framöver.

– Det finns fortsatt mycket jobb kvar att göra för att ytterligare öka Sveriges kapacitet och grad av återvinning, säger Kai-Yee Thim, produktspecialist på branschorganisationen, och syftar bland annat till att de plastfilmer som används idag inte alltid gör materialåtervinning möjlig. 

Snabba bud

Redan på tisdag ger EU-parlamentets miljöutskott sitt gröna ljus till förslaget och den 24 april väntas slutgodkännandet i plenum.

I rådet var det endast Österrike och Malta som valde att inte ställa sig bakom kompromissen, men även från Sverige muttrades det, med hänvisning till att det ansågs svårt att se hur små och medelstora företag ska kunna leva upp till kraven på återvunna material framöver.

jacob@altinget.se