Nytt EU-bud klart: Reduktionsplikt kan (nästan) nollas

BRYSSEL: Efter sju förhandlingsrundor, varav den sista varade i 14 timmar, kunde lagstiftarna sätta ner foten kring reformen av EU:s förnybartregler vid sjutiden på torsdagsmorgonen.

Förutom de övergripande målstriderna, så var två av de sista knäckfrågorna de kanske mest centrala för svenska intressen.

Mer avancerade krav i reduktionsplikten

I den ena så sätts en viktigt ram för den svenska reduktionsplikten utanför den övergripande ansvarsfördelningsförordningen.

För i och med att delmålen för förnybart i transportsektorn står klara, så minskar trycket avsevärt på att ha en inblandning av biodrivmedel i det första ledet av överenskommelsen.  

Men, som ett ytterligare delmål i ekvationen, införs det ett mål som i praktiken har direkt påverkan på drivmedelssektorn.

Genom att ställa krav på att det ska finnas minst 5,5 procent avancerade biodrivmedel eller E-bränslen, och obligatoriskt en procent E-bränslen, i transportssektorns energimix år 2030, så behövs fortsatt någon form av reduktionsplikt oavsett vid målåret.

Beskedet lär mottas relativt väl hos Sverigedemokraterna, som eftersträvar att kunna nolla reduktionsplikten. Men fortsatt kvarstår utmaningarna för regeringspartierna med att nå klimatmålen, poängterar Emma Wiesner, C-parlamentariker.

– Den här lagstiftningen gör inte regeringen kvitt SD, när det kommer att sätta upp åtgärder för att nå transportmålet. EU ger inget svar där, utan miniminivån är fortsatt låg, säger Emma Wiesner till Altinget och fortsätter:

– Där tycker jag att regeringen skjutit frågan ifrån sig och sagt att vi ska vänta på vad EU:s miniminivå blir. Men sex procent eller 5,5 procent gör varken från eller till. Utan de måste ta tjuren vid hornen och diskutera med Sverigedemokraterna hur vi ska lösa klimatmålet och Sveriges transportpolitik. För klimatpolitiska rådet och IPCC-rapporterna visar att varken Sverige eller världen är på rätt väg nu.

Delmålet på avancerade biodrivmedel spelar också in i den andra knäckfrågan för svenska intressen. Nämligen vilken ställning som bioenergin, och särskilt skogsbruksprodukter, ska ha framöver i EU:s energimix. Här har tongångarna varit hårda både inom och mellan de politiska grupperna, men sett ur skogsindustrins perspektiv så kan de flesta farhågorna nu stillas.

”Kan andas ut”

Det sker relativt få begränsningar kring vad det är för bioenergi från skogsbruk som kan räknas in i den övergripande måluppfyllelsen. EU-parlamentets bud att exempelvis begränsa bioenergi från kalhyggena försvann, tillika uppdelningen mellan primär och sekundär skogsråvara.  

– Jag känner mig lugn och kan andas ut. Jag är lättad. Sans och balans fick gehör, säger Emma Wiesner, som varit starkt kritisk till parlamentets ingång på dessa områden.

Den främsta vinsten uppkom genom att uppdelningen mellan primär och sekundär skogsråvara ströks, enligt Wiesner. Men samtidigt är hon också nöjd med att en stor del av kontrollen fördelas på nationella myndigheter.

Finns det inte en risk för nya skandaler om reglerna inte implementeras?

– Ja, fast då är det en fråga om EU:s tillsyn. Brister i implementering ska inte lösas med mer lagstiftning, fortsätter Wiesner.

Samtidigt så har vi erfarenheter av att EU:s bioenergiefterfrågan har drivit på avskogning på flera håll. Kan du lita på att dessa mindre skarpa regler faktiskt räcker?

– Men i och med en begränsning av möjligheterna till stöd, så kan problemen i Östeuropa som vi har sett, där marknadens principer slås ut och gör att man inte håller sig till kaskadprincipen, begränsas, säger Emma Wiesner och fortsätter:

– Man kommer åt och verkligen målinriktat riktar in sig på det som varit problemet. Och det känns fullt rimligt, istället för att ta en stor bred hammare och slå på alla spikar samtidigt.  

Samtidigt öppnas det fortsatt för skattenedsättningar?

– Ja, fast det stora problemet har varit inmatningstarifferna, så det är ändå det centrala, säger Wiesner.

Moderaternas Jessica Polfjärd har inte hunnit sätta sig in i detaljerna när Altinget möter upp henne i EU-parlamentets korridorer, men gillar det hon ser.

– Av det som vi sett, så verkar det ha blivit bättre än vad vi först förväntat oss, säger Polfjärd till Altinget.

MP:s Pär Holmgren ser dock flera frågetecken.

– På skogssidan ser jag möjligen är ett problem att medlemsländer kan definiera vad som är gammelskog och vad det är som är ett kallhygge. Visserligen är det bra att det nu måste definieras, men jag ser en risk att det med tanke på de starka skogsintressen blir urholkat i Sverige, säger MP: Pär Holmgren till Altinget.

Nyckelbiotopernas efterverkningar?

Det förekommer dock vissa begränsningar fortsatt. Bland annat får inte en stor del av bioenergin från utpekat skyddsvärda områden räknas in i måluppfyllelsen. Här kan det bli upp till en tolkningsfråga vad det är för status de tidigare utpekade nyckelbiotoperna får i sammanhanget.

I och med att det pågår en domstolsstrid kring den pågående utrensningen av nyckelbiotoper, så är det enligt Altingets uppgifter oklart vad ”utpekat” betyder i slutändan.

– Där tror jag att det får vara upp till Skogsstyrelsen hur det ska implementeras.  Det blir ju märkligt om man avsatt ett område för att öka mängden löv eller för att skydda en viss art, och därför då avverkar gran och tall för att öppna upp och möjliggöra det andra, och sedan inte får använda den råvaran, säger Emma Wiesner.

 

Kärnkraft kan bidra till förnybartmål

Den senaste veckans största bomb – att Frankrike med uppbackning av andra kärnkraftsländer, däribland Sverige, hivade in ett bud om att kärnkraftstillverkad vätgas kan bidra till att nå industrins delmål tog sig också igenom slutförhandlingen. Den ”rabatt” som föreslagits från rådet fick dock inte gehör fullt ut.

Men det sent inkastade budet lär inte ha varit uppskattat i förhandlingsrummet, och ska ha bidragit till att förhandlingarna drog ut på tiden.

Läs EU-kommissionens reaktion här

jacob@altinget.se