Västlig militärallians balanserar på historiens rand

När Air Force One landade i Litauens huvudstad en sommarkväll inför årets Nato-toppmöte filade diplomater fortfarande på den exakta ordalydelsen i alliansens löften till Ukraina. Detta kastade en skugga över ett toppmöte som annars präglades av lättnad över att Turkiet hade hävt sin blockad av Sveriges medlemskap.

Vilnius var platsen där Natos nordiska expansion för både finländare och svenskar slutfördes. Men det var också platsen där Ukrainas vildaste drömmar punkterades.

Efter månader av svåra diskussioner mellan medlemsländerna från öst och väst hade USA:s president Joe Biden och Tysklands förbundskansler Olaf Scholz dragit i handbromsen vad gäller att garantera ukrainskt medlemskap omedelbart efter slutet av Rysslands anfallskrig mot landet. Särskilt Polen och de tre baltiska staterna kämpade in i det sista för ett klart och ovillkorligt löfte om anslutning. Men på toppmötets första dag, tisdagen den 11 juli, stod det klart att Nato inte kunde gå med på att gå så långt.

När Ukrainas president hörde det på väg till Vilnius blev Volodymyr Zelenskyj så besviken att han skällde ut de allierade på Twitter: De västerländska ledarnas tvekan var ”absurd”, skrev han. Av rädsla för Putin missade Nato en historisk möjlighet, varnade Zelenskyj.

Zelenskyj fick en vänlig varning

Enligt nyhetsbyrån Bloomberg ringde den ukrainska presidentens stabschef, Andriy Jermak, också USA:s nationella säkerhetsrådgivare Jake Sullivan för att få Joe Biden att ändra sig.

Kort efter ankomsten som gäst på Natotoppmötet stod Volodymyr Zelenskyj med sin fru på Lukiškėstorget i centrala Vilnius och höll ett brandtal om Ukrainas förhoppningar.

– Jag har kommit hit i hopp om ett Nato som inte tvivlar, inte slösar tid, sade han inför en jublande folkmassa som viftade med ukrainska och litauiska flaggor.

Många gånger tidigare har den ukrainska ledaren haft goda framgångar med att avfyra hela den retoriska arsenalen på detta sätt. Men den här gången fungerade det inte.

I stället fick Zelenskyj höra av flera västerländska ledare under middagen på kvällen att han snabbt måste tona ner sig.

– Han fick vänligt men bestämt höra att oavsett allas stora sympati för Ukrainas sak, var den tonen helt enkelt inte till någon nytta, sade en diplomat till Altinget.

På toppmötets andra dag, onsdagen den 12 juli, gick Storbritanniens försvarsminister Ben Wallace ut offentligt och sökte mer tacksamhet från Ukraina.

– Vi är inte den någon Amazon-tjänst där du bara kan beställa vapen, sade Wallace, enligt Sky News och andra internationella medier.

Det finns gränser för västvärldens löften

Även om president Volodymyr Zelenskyj fick många andra löften med sig hem visade toppmötet i Litauen framför allt att Nato nu har nått gränsen för sitt stöd till Ukraina.

”Vi kommer att kunna bjuda in Ukraina att gå med i alliansen när de allierade är överens och villkoren är uppfyllda”, avslutade Nato-uttalandet från Vilnius.

Notera att det inte nämns exakt vad dessa villkor kommer att vara.

I en noggrant koreograferad, massiv diplomatisk manöver lovade västvärldens stora industriländer i G7 i stället att stödja Ukrainas försvar mot den ryska invasionen ”så länge det är nödvändigt”. Sverige och de övriga nordiska länderna anslöt sig omedelbart till G7-deklarationen. Det gjorde även länder som Tjeckien, Nederländerna och Spanien – och fler är på väg.

Floden av löften om pengar, militär utrustning, utbildning, utveckling och återuppbyggnad ville aldrig ta slut under toppmötets två dagar. Men allt detta kunde inte dölja det faktum att väst (ännu) inte är redo att inkludera Ukraina i en gemensam säkerhetsgaranti.

Rädsla för tredje världskrig

”I händelse av en framtida väpnad attack från Ryssland kommer vi omedelbart att samråda med Ukraina för att bestämma vad lämpliga nästa steg bör vara”, löd G7-uttalandet från USA, Kanada, Japan, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien.

Men ingen lovade att komma och rädda ukrainare från förintelse om Ryssland vinner kriget. Det fanns inte heller något orubbligt löfte om att släppa in Ukraina i Nato om landet klarade sig helskinnat ur den pågående ryska invasionen.

I synnerhet var det det sista löftet – att föra Ukraina under Natos kärnvapensäkerhetsparaply efter detta krig och därmed försäkra landet mot en ny rysk invasion senare – som Volodymyr Zelenskyj hade hoppats på.

– Vi förstår att Ukraina inte kan gå med i Nato så länge kriget fortsätter på vårt territorium, sade den ukrainska ledaren efter det första mötet i ett nytt Nato-Ukraina-råd, som också grundades i Vilnius.

– Ingen är villig att kasta sig in i ett världskrig. Det är logiskt och förståeligt, säger han.

Men Zelenskyj gjorde också klart att anslutningen enligt hans uppfattning kommer att ske mer eller mindre automatiskt när det blir fred i Ukraina.

För tillfället är han dock ganska ensam om denna tolkning.

Natos väntrum en farlig plats

Visserligen beslutades det också i Vilnius att Ukraina senare inte ska behöva genomgå en så kallad Membership Action Plan (MAP).

I princip kommer detta att förkorta vägen till medlemskap. Men inte förrän den dag då beslutet att släppa in Ukraina fattas. Och det beslutet fattades inte i Vilnius.

– Kort sagt, Nato saknade det politiska modet och det strategiska perspektivet för att ge Ukraina ett datum för att gå med i alliansen. Putins hot har fungerat som avsett, sade Judy Dempsey, seniorforskare och bloggredaktör efter toppmötet.

Andra, som hon, anser att Nato på grund av Tyskland och USA gör samma misstag som vid ett toppmöte i Bukarest 2008, då Ukraina och Georgien fick vaga löften om en öppen dörr utan datum eller anslutningsprocess.

Med tanke på Rysslands aggression mot båda länderna under de följande åren finns det starka indikationer på att Natos väntrum är en farlig plats att stanna på under längre perioder.

Det är inte svårt att förstå varför ukrainarna och deras starkaste anhängare bland Natoländerna upplever att väntrummet just möblerats om i Vilnius.

Ger alliansen efter för Putins hot?

Bland Natos medlemsländer finns stor sympati för Ukrainas desperata behov av hjälp. Det finns också en mindre altruistisk förståelse för att man för hela Europas säkerhet måste hjälpa ukrainarna att stoppa Ryssland.

Men samtidigt menar flera medlemsländer att ett tydligt löfte om att släppa in Ukraina just nu riskerar att suga in Nato helt i konflikten och utlösa ett tredje världskrig.

Det är denna grundläggande analys som kritiker anser vara bristfällig och meningslös eftersom västvärlden enligt dem redan är djupt involverad. Nu ger de bara Putin ytterligare en anledning att fortsätta sitt krig mot Ukraina så länge som möjligt.

Oavsett vilken analys man är mest benägen att luta sig mot var Natos toppmöte i somras en balansakt mellan de två.

En slags historisk balans där man å ena sidan vill bromsa ryssarnas framfart och ge Ukraina nytt hopp – men å andra sidan utan att lova så mycket att det skulle kunna utlösa krig mellan Nato och Ryssland.

Det var USA:s president och Tysklands kansler som ledde balansakten. Men det fanns många andra som höll med om att Nato inte borde lova för mycket nu.

Upprustning för det krig alla vill undvika

Ingen i Nato tvivlar på att utgången av kriget i Ukraina kommer att ha en avgörande inverkan på den internationella säkerhetsordningen.

Det är också förståeligt att ukrainarna vill se säkerhetsgarantier ristat i sten före det amerikanska presidentvalet nästa år. Det är osäkert vad en omvald Donald Trump eller en annan ledare som han skulle göra.

Men toppmötet i Vilnius visar att alliansens högsta prioritet fortfarande är att hålla sig utanför kriget med Ryssland.

Samtidigt är Nato upptagen med att beväpna sig för att avskräcka Kreml så effektivt som möjligt från ett angrepp på resten av oss i Europa.

Om man tittar på den 90 punkter långa slutdeklarationen från Vilnius ser man att det mesta inte handlar om Ukraina. Tre fjärdedelar av deklarationen handlar om att uppgradera, modernisera och öka investeringarna i Natoländernas eget försvar och samarbete.

Stridsberedda bataljoner är utplacerade i alla åtta medlemsländer längs Natos östra flank, och över 40 000 soldater står nu under direkt befäl från alliansens militära högkvarter. Stora nya investeringar är på gång, och nya regionala försvarsplaner för Europa antogs i Vilnius.

Frågan om Ukrainas framtida plats i Nato och EU kommer fortsätta att vara huvudnummer för EU-toppmöten i höst och vinter och vid ett nytt Nato-toppmöte i Washington nästa sommar.

Men Natos högsta prioritet just nu är att förbereda sig för det krig med Ryssland som alla säger sig vilja undvika.

 

Artikeln är översatt från danska och tidigare publicerad på Altinget.dk.