Tidöpartierna oeniga om miniminivå – kan nolla reduktionsplikten
(Foto: kristdemokraterna)
Frågan om reduktionspliktens framtid är hett omdebatterad. Men det råder även delade meningar kring vad som är EU:s miniminivå. Beroende på hur lågt hängande frukter som plockas så kan reduktionskravet i praktiken nästan bli noll – men samtidigt innebär det valet än mer hemläxa i andra änden.
Regeringssamarbetspartierna har aviserat att de avser att sänka reduktionsplikten till EU:s miniminivå 2024 som en del av åtgärderna för att sänka ”priset vid pump”.
Det står redan klart att åtgärden skulle göra arbetet med att nå både det svenska transportklimatmålet, samt EU:s övergripande klimatmål till 2030, ytterst betungande.
Men vad som är EU:s miniminivå råder det däremot delade meningar kring i regeringssamarbetet. Det gör frågan än mer politiskt känslig.
– Det kommer vi att få diskutera framöver, säger SD:s Martin Kinnunen till Altinget.
– EUs miniminivå förhandlas just nu inom EU och här får vi se var den förhandlingen landar, säger L:s Helena Gellerman.
Två gränser att förhålla sig till
Vilka regelverk är det då som är aktuella i sammanhanget?
Å ena sidan finns en miniminivå att förhålla sig till inom bränslekvalitetsdirektivet. Denna är att det ska vara minst sex procent växthusgasreduktion i de bränslen som brukas i vägtransportsektorn år 2020 och framåt.
Men här finns en öppning – då det är möjligt att räkna hem den förnybara elen i vägsektorn, vilket kan påverka reduktionskraven i den flytande bränslesektorn avsevärt.
Kravet som det nu är utformat gör det dock omöjligt att slopa reduktionsplikten helt. Men sättet som kravet beräknas kan också ändras i och med en pågående EU-förhandling.
– Det skulle för svensk del kunna gå att inte ha någon reduktionsplikt alls och ändå klara sex procent utsläppsreduktion enligt förnybartdirektivets föreslagna beräkningsmetodik, säger handläggaren Noak Westerberg på Energimyndigheten, som dock tillägger:
– Däremot blir det omöjligt att nå det svenska etappmålet för minskade växthusgasutsläpp från inrikes transport till 2030.
Nya ramar framöver
Det finns samtidigt i nuvarande förnybartdirektiv ett minimikrav på att den förnybara andelen av energi som används till landtransporter ska vara 14 procent år 2030. Men i landtransporter ingår samtidigt även järnvägen, vilket gör att Sverige når det målet redan idag. Särskilt eftersom elanvändning i vägtransportsektorn och järnvägssektorn premieras genom att mångdubblas i måluppfyllelseberäkningen.
Det målet, och kraven som följer på det, kommer dock att höjas – och omformuleras i den pågående slutförhandlingen på EU-nivå om ett uppdaterat förnybartdirektiv.
I rådets position läggs två alternativ fram (i artikel 25). Antingen kan medlemslandet välja att behålla energibas-skrivningen och då leva upp till ett höjt mål på 29 procent till år 2030.
Alternativt går ministerrådet fram med ett val där medlemslandet kan leva upp till kraven genom att gå över till den nya föreslagna nya modellen för hur transportsektormålet ska utformas. Denna är att minska växthusgasutsläppen i sektorn med 13 procent till 2030, från utgångspunkten att sektorn är helt fossil. Men det förekommer fortfarande lättnader i måluppfyllelseberäkningen.
– För elen ska det exempelvis räknas som att den har en utsläppsminskning som är dubbelt så stor som den utsläppsminskning som du kan få genom att ersätta ett fossilt drivmedel med ett förnybart som har nollutsläpp. Så det ska vara väldigt bra utsläppsminskning för förnybar el som används för transport, säger Noak Westerberg till Altinget.
Så om rådet får som de vill – så behöver Sverige inte ha någon reduktionsplikt alls heller till 2030?
– Jag tror vi behöver lite grann. Vi klarar inte 13 procent direkt… Vi har tagit de inblandningsnivåerna vi hade 2013 och applicerat dem på långsiktiga prognoserna. Man skulle då uppnå 18 procents utsläppsminskning med sex procents reduktionsplikt. Utgår man från samma nivåer och tittar vi på det andra målet – skulle vi nå 28 procent, alltså nästan 29-procentsmålet.
EU-parlamentet går fram med ett rakt bud i slutförhandlingen: 16 procents minskade utsläpp år 2030. Utan de mest förenklade multiplicerarfaktorerna som underlättar att nå målet. Båda dessa mål är dock fokuserade på 2030 – och kräver inte att man når dit förrän dess.
Hur förnybartförhandlingen landar är fortsatt oklart, då de tekniska förhandlingarna kring transportmålen precis inletts i veckan. Men EU-parlamentet har inte en särskilt stark majoritet bakom sig i den frågan – vilket gör att deras mandat är relativt svagt.
Men beroende på var den förhandlingen landar – vilket planeras att ske under det svenska ordförandeskapet – så sätts ramarna till år 2030.
Sexprocentskravet ligger dock säkert för stunden. Men detta kan förändras kvickt – i och med att bränslekvalitetsdirektivet planeras att bakas in i Förnybartdirektivet i nästa översyn runt år 2025 – och därmed kan eventuellt högre krav också sättas på reduktionen i vägtransportsektorn.
Förhandlingen inom regeringssamarbetet om framtiden för reduktionsplikten har enligt Altingets uppgifter precis inletts.
{{toplink}}
Liberalerna utanför fullmäktige – får ändå regionstyrelseplats
Danska försvaret öppet med klimatstatistik – dolda siffror i Sverige
