Som man frågar får man svar
Lögn, förbannad lögn och statistik. Frasen är välbekant, i synnerhet bland de av oss som på ett eller annat sätt stött på olika former av statistiska analyser i vårt arbete. Det skriver Paula Bieler Eriksson.
Vi har fått sovra bland motsägelsefulla rapporter och utredningar, där den bedömda effekten av olika åtgärder beror helt på vilka faktorer som räknas in och vilka som inte gör det. Vi har att förhålla oss till opinionsundersökningar som kan visa stort eller litet stöd för samma fenomen, beroende på exakt ordval i frågeställning eller metod för att välja ut intervjuade.
Ett specialfall av opinionsundersökningar är de olika valkompasser som alltid dyker upp när det närmar sig val. Här handlar det förvisso inte om att göra sammanställningar och analysera opinionsläget som helhet, utan om att på ett personligt plan stämma av den egna opinionens samstämmighet med valbara partier och kandidater.
Högst upp på Google
Till skillnad från klassiska opinionsmätningar är syftet med dessa kompasser att agera guide i allmänna val – och därmed får de också en direkt påverkan på vår demokrati. Ändå är min erfarenhet att förvånansvärt lite tid och utrymme ägnats åt att diskutera deras utformning, eller vilken effekt de kan tänkas ha på väljarna. Det närmaste jag sett en sådan diskussion i närtid är Emanuel Karlstens avslöjanden om att Medborgerlig Samlings partiordförande varit med och utvecklat den valkompass som används av tidningen Bulletin samt att Alternativ för Sverige skapat den valkompass som hamnar först i google-sökningar, rekommenderats av tidningsutgivarna och hänvisats till i lärarmaterial.
Fokus har här legat på bristande transparens och misstänkt partiskhet avseende utformningen, inte om den inbyggda problematik som finns med valkompasser som verktyg. Oavsett utvecklare är det nämligen ett faktum att urval av ämnen samt formuleringar av såväl frågor som svarsalternativ alltid resulterar i en begränsad bild av hur väl en avlagd röst kommer att representera väljarens åsikter i stort.
En önskan till nästa EU-val
Denna problematik blir förstås extra viktig i ett val som det vi nu närmar oss, valet till Europaparlamentet, där mycket faktiskt handlar om huruvida beslut ska fattas på unionsnivå eller om nationell suveränitet ska råda. För en oinsatt är det minst sagt svårt att avgöra om ”EU ska göra det enklare att öppna gruvor i Sverige” (autentisk fråga i SVTs valkompass) innebär att EU ska sponsra gruvdrift, tvinga Sverige till förändrad lagstiftning eller ta bort begränsningar som unionen i dagsläget har infört. Ett annat exempel rör vargjakt. Altingets valkompass berättar (förutsatt att jag väljer att läsa den utvecklade frågan) att EU-kommissionen vill minska vargars skydd men att frågan de facto inte kan avgöras av det EU-parlament som valet faktiskt handlar om. Extra förvirrande blir det hela av att TT:s valkompass, som bland annat publicerats i Expressen, i stället förklarar att EU-kommissionen kritiserar Sverige för att vargen inte skyddas tillräckligt.
Det är förstås sent att förändra de kompasser som redan finns ute. Till nästa val vore det önskvärt om varje fråga åtminstone kompletterades med alternativet ”EU bör inte ha makt på detta område”. Här och nu borde däremot samtliga plattformar för valkompasser påminna sina besökare om att kompasserna inte ska ses som något svar på hur de bör rösta, utan endast en fingervisning om vilka kandidater som kan vara intressanta att undersöka närmare. Som det är nu kan dessa kompasser möjligen göra det lättare för personer att gå till valurnan, till priset av att de inte vet vad deras röst i praktiken innebär.
Det behövs unga som är bra på att ha tråkigt
Spaningar om amatörismen i skattefinansierad verksamhet
