Kommer Kristerssonregeringen förstatliga skolan?
Reglerade klasstorlekar och undervisningstid samt konkurrenskraftiga löner vore givetvis rimligt. Men det krävs också en mer genomgripande förändring för ökad likvärdighet i svensk skola och likvärdig finansiering, skriver Ola Mårtensson.
Under förra månaden stängdes två grundskolor i Kiruna under några dagar. Orsaken till stängningarna var brister i arbetsmiljön förorsakad av personalbrist i allmänhet och brist på behörig personal i synnerhet. Detta är en helt orimlig verklighet.
Dessvärre spelade utbildningsfrågorna en perifer roll i årets valrörelse. Fanns de med på någon agenda gällde oftast frågan marknadsskolan, eller vinstdrivande friskolor som andra hellre benämner politikområdet. Frågan om marknadsskolans vara eller icke vara är givetvis mycket viktig, det tycker såväl förespråkare som motståndare, men det är långtifrån den enda utbildningsrelaterade frågan som borde ha fått plats i valrörelsen.
Bredda skoldebatten
Läraryrkets förutsättningar och attraktivitet borde exempelvis ha fått ta större utrymme. Dessa spörsmål handlar såklart om lärarna men framförallt handlar de om eleverna och deras framtid och om vilket Sverige vi vill ha.
Målet om en likvärdig utbildning för alla barn och ungdomar är helt central för vårt land. Blir skillnaderna för stora ger det resultat i sämre kunskaper, lägre betyg, ökad utslagning, ökad segregation och ett ännu mer splittrat samhälle.
Fler behöriga behövs
Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand konstaterade i en artikel i Läraren (29/9): ”bland de skolor som har lägst behörighet så återfinns glesbygdsskolor. Det finns också en överrepresentation av fristående skolor, av skolor med barn med utländsk bakgrund och föräldrar med låg utbildningsbakgrund samt skolor som ligger långt från lärosäten med lärarutbildningar.” För att tala klarspråk: många av de elever som är i störst behov av behöriga och utbildade lärare får det i lägre grad än andra. God utbildning har blivit en klassfråga och en fråga om var man bor.
Nu varnar dessutom lärarfacken för att det i runda slängar finns ytterligare 200 skolor runt om i landet som ligger i farozonen för att drabbas av stängningar, precis som skolorna i Kiruna. Och ännu fler lär det bli om några år när lärarbristen blir än mer omfattande efter stora pensionsavgångar.
Ökad likvärdighet
Så kan det inte fortsätta. Vad göra? Någon quick fix finns inte. Reglerade klasstorlekar och undervisningstid samt konkurrenskraftiga löner vore givetvis rimligt. Men det krävs också en mer genomgripande förändring för ökad likvärdighet i svensk skola och likvärdig finansiering.
Ännu är det osäkert hur den Kristerssonska ministären kommer att se ut. Men av allt att döma kommer de fyra partierna på hans sida i politiken antingen sitta i regeringen eller agera som nära allierade samarbetspartier. Noteras bör således att två av regeringsunderlagets partier (som tillsammans är större än de andra två partierna), Sverigedemokraterna och Liberalerna vill se ett statligt huvudmannaskap över skolan. Tillsammans med Vänsterpartiet, som också vill detsamma, samlar partierna dock inte någon majoritet.
Statligt huvudmannaskap
Däremot verkar de flesta politiska frågor vara uppe för kohandel och positionsförflyttningar inom högern, och visst vore det en välgärning för lärarna, för likvärdigheten i svensk skola och framförallt för Sveriges elever om Sverigedemokraterna och Liberalerna lyckades övertala sina samarbetspartners om det kloka i ett statligt huvudmannaskap för skolan.
Mitt personkryss försvann i valet
Småtidningarna stora förlorarna i mediestödsförslaget
