Riskfyllt när livmodern blir utrikespolitiskt slagträ
Senast var det Ukrainas säkerhet som fick betala för den franske presidentens självbild. Efter förra veckans grundlagsändring kan det bli europeiska kvinnors rätt till abort.
Frankrikes president Emmanuel Macron har gjort det till ett paradnummer att röra om i den utrikespolitiska grytan för sin egen vinnings skull.
När han sammankallade till en säkerhetskonferens i Paris den 26 februari gjorde han därefter uttalanden som skapade minst två problem; Det gjorde det både svårare att få en majoritet för stödpaketet för Ukraina i den amerikanska kongressen, och skickade ett budskap till Kreml om att Europa inte har en enhetlig politik för motstånd mot Ryssland eller stöd för Ukraina.
I efterhand har statschef efter statschef tagit avstånd från scenariot att ”sätta fötterna på jorden i Ukraina”. Ett hastigt försök att förklara att uttalandena var både koordinerade och kalkylerade föll platt. Det verkade som om målet att vara den som höll en säkerhetskonferens i Europa var viktigare för Frankrikes president än vad som kom ut av det.
Nästa gång kan han bjuda in till en stor födelsedagsfest med en gigantisk clown. Det hade varit mer användbart ur ren säkerhetssynpunkt.
Fransk smitta
I tisdags blev rätten till abort grundlagsfäst i Frankrike. Motivet var inte att säkra kvinnors rättigheter, utan att distansera sig från USA. Grundlagsändringen kom som en reaktion på det två år gamla beslutet i USA:s högsta domstol att upphäva domen som garanterade amerikanska kvinnor rätten till abort, Roe mot Wade-domen. Domen skapade en kedjereaktion, och abortdebatten blossade upp på nytt även i flera europeiska länder.
Som så många gånger de senaste åren, när man börjar diskutera kvinnors rättigheter och friheter i länder som inte redan har så många sådana, har det lett till restriktioner. I Ungern, som har haft rätt till fri abort, infördes nya regler. Abort är fortfarande möjligt – kvinnan måste bara höra fostrets hjärtljud först.
Samma effekt kan komma nu. Det politiska Europa vaknar i samband med valet till Europaparlamentet i juni. EU har ingen gemensam abortpolitik, men valkampanjerna i varje medlemsland för också med sig diskussioner om den nationella politiken. Enligt opinionsmätningar växer sig högerextrema och nationalistiska högerpartier allt starkare. Dessa strömningar brukar inte gå i täten när det handlar om kvinnors rätt att bestämma över sina egna liv. Om Frankrikes beslut får spridningseffekter är det inte särskilt troligt att det kommer att medföra större friheter på flera håll.
Två olika inspirationskällor
Den franska konstitutionen är ung och antogs 1958. Sedan dess har den ändrats 20 gånger. Konstitutionen är således dynamisk, och förändringarna i den är inte särskilt dramatiska. Konstitutionernas funktion är att sätta gränser för makten, säga något om hur staten styrs och rama in vissa rättigheter och skyldigheter som gör det svårare att förändra i en ögonblicksbild av en politisk majoritet.
Abortfrågor är traditionellt inte en konstitutionell fråga. När Frankrike röstar för att grundlagsfästa kvinnors rätt till abort kommer det att bli svårare om det finns en regering som vill begränsa den rätten. Den har inte ifrågasatts i Frankrike på länge, bestämmelsen var bara en demonstration mot utvecklingen i USA. Isolerat är det inte negativt att försegla denna rättighet konstitutionellt. Liksom andra lagar är även grundlagsbestämmelser normativa. Men de ger också starka signaler om de föreslås i andra länder och röstas ned. Då går ett land plötsligt från att ha en vanlig abortlagstiftning till att bli ett land som har röstat mot att grundlagsfästa kvinnors rätt till abort.
I USA är abortdebatten också en del av valrörelsen. Termen "livelyhood", som syftar på när rätten till liv och skydd av liv uppstår, blev relevant efter att en patient tagit sig in i ett rum på en fertilitetsklinik i Alabama och tappat befruktade ägg på golvet. Var han då skyldig till mord? Paren som genomgick IVF-behandling stämde mannen under Alabamas lagar för ”dödsfall av minderårig”. Alabamas högsta domstol biföll dem, befruktade ägg har alltså samma rätt till skydd som barn. Delstaten har redan ett totalförbud mot abort i alla stadier av graviditeten.
Klyftan i abortfrågan är inte lika djup i Europa som i USA, men Alabama och Frankrike utgör två olika inspirationskällor om man som politiskt parti skulle behöva det.
Vem städar upp den här gången?
Efter säkerhetskonferensen i Paris fick andra statschefer städa upp efter Macrons festligheter. Efter veckans grundlagsändring kan det i förlängningen bli Europas kvinnor. Den franska regeringen har själv sagt att beslutet är avsett att sända en internationell signal. Effekten av den signalen, utöver att polera presidentens spegel, är osäker på en kontinent där det inte precis är kvinnornas frihetsvind som blåser över valurnorna.
Om grundlagsstadgad inskrivning av abort i ett land där rätten aldrig har varit hotad leder till att rätten inskränks i andra europeiska länder, då är det bara att gratulera Emmanuel Macron. Den enda effekten av signaler som han verkar vara intresserad av är självbelåtenhet.
Artikeln är översatt och först publicerad på Altinget.no.
Storfavorit för fem år till i EU-toppen – men vägen dit är full av fallgropar
Det bäddas för en rejäl baksmälla
