Kan Magdas turné kasta grus i EU:s maskineri?
(Foto: Jessica Gow / TT )
Det finns en reell chans att Magdalena Anderssons charmoffensiv för en EU-gemensam insats kan sluta i en pyspunka. När Berlin och Bryssel redan bestämt sig, så låter det snarast som om den svenska statsministern kan sätta käppar i förhandlingshjulet.
Tiden när övervinsterna landat i elproducenternas och elmarknadsspekulanternas famnar likt fallfrukt kan vara förbi. Det är i alla fall tugget på stan: Å ena sidan lägger det tjeckiska ordförandeskapet fram ett antal olika förslag för att minska priserna på gasen.
Å andra sidan lägger de också fram förslag som följer på EU-kommissionens ”inofficiella” förslag med ett pristak på ”inframarginella producenter av el”, alltså alla som inte producerar elen till det för stunden högsta priset på marknaden.
Marknadens regler hotas
Oavsett vilket – båda förslagen innebär stora ingrepp i marknadens spelregler, där särskilt förnybara producenter kan förlora storsummor jämfört med i dag.
Det ena spåret – som finns i olika utformningar men liknar det som implementerats i Portugal och Spanien – är att subventionera gas-elproducenter för den mellanskillnad som kvarstår mellan det näst dyraste energislaget och det dyraste, naturgasen.
Förutom att det då direkt blir en prissignal, där det spanska priset de senaste dagarna är mer än hälften så högt som i resterande unionen, så innebär det en omfattande fossil subvention från statskassan, i och med att de får stå för mellanskillnaden till dem som levererar gasen. Det tidigare smakar gott, det andra har en lite surare eftersmak.
Pristak och återbetalningar
Det andra spåret är mer komplicerat. Men tanken är att priset som slutkonsumenterna ser är detsamma. Men intäkterna till producenterna kommer inte att bli större än det ”pristak” som sätts på respektive produktionsslag.
Överskottet som kvarstår upp till marknadspriset ska sedan rulla in till staten och därefter betalas tillbaka till slutkonsumenterna via exempelvis elnätsbolagen.
Tungrott och komplicerat, är några av reaktionerna. Men fördelarna är flera, enligt förespråkarna. Bland annat att länderna kan fatta besluten enskilt utan att det får spridningseffekter hos andra, vilket den spanska lösningen har fått.
{{toplink}}
Ska någon av åtgärderna vara tvingande, frivillig eller kanske bara en rekommendation? Det återstår att se. På fredag samlas energiministrarna och i nästa vecka utlovas förslag.
Går Sverige mot EU:s giganter?
En sak är dock klar: Tyskland har bestämt sig för vilket alternativ de förordar. Det har även Frankrike och Nederländerna. Och inte helt oväntat är det också samma system som EU-kommissionen föreslagit, med ett pristak på andra energislagen.
Så vad föredrar den svenska regeringen? Företrädare vill inte svara på flera upprepade direkta frågor. Mer detaljer får vi under tisdagen, då EU-nämnden ska ta emot ett förslag till regeringsposition som ska få grönt ljus innan det drivs på energiministernivå.
Men positionen hittills signalerar att regeringen föredrar den andra sidan, genom att förorda ”åtgärder inom EU som på kort sikt kan ge kraftigt sänkta elpriser.”
Som Magdalena Andersson uttrycker det:
– Elpriserna på EU:s elmarknad måste frikopplas från de orimliga gaspriserna som Ryssland har skapat.
Att regeringen eventuellt går i klinch med både det som förespråkas i Bryssel och Berlin lär inte direkt tas emot med öppna armar. När Magdalena Andersson ska ge sig ut på charmturné för att begränsa effekterna av ”krigsvintern” så väcker det därför flera frågor om tankarna bakom denna ”statsmannamässighet”. Bland annat om vem som ska träffas för att komma med på tåget? Men Altinget får inget svar på det heller.
Grönt ljus till allt – eller inget?
I slutändan finns såklart möjligheten att båda alternativen, i någon form, faktiskt får grönt ljus. Men risken finns också där att de inte kan komma överens. Frågan blir då om Anderssons val att ändra fokus i valrörelsen snarast kan uppfattas som att Sverige kastat grus i förhandlingsmaskineriet?
Tredje alternativet återstår
Men då återstår också oavsett ett ytterligare spår: Nämligen att sänka elkonsumtionen när den är som högst.
EU-kommissionens första av tre bud är just det – att anta ett gemensamt mål där konsumenter ska stimuleras till att minska förbrukningen, på liknande sätt som gjorts för gasen. Hur mycket då, kanske du undrar? Vad sägs om fem procent?
Det är i alla fall den summa som Energiforsk kommunicerat skulle räcka för att åter igen nå prisnivån som var före Ryssland började strypa gasen i förberedelserna inför invasionskriget.
”Hur blir det egentligen med... miljön?”
Valspurten mot den politiska mitten
