Wiesners val kan få miljardkonsekvenser i Sverige

Ibland kan beslut under sena nätters förhandlingar få stora konsekvenser. Just nu hänger exempelvis omkring 270 svenska anläggningars tillgång till gratis utsläppsrätter att sälja vidare år 2026-2030 på om de eldat tillräckligt mycket fossilt de senaste åren.

För som det ser ut just nu släpper de ut för lite. 

Orsaken är ett val som gjordes under sista förhandlingsrundan en lördagskväll i december år 2022.

Men när Emma Wiesner enligt egen uppgift under den sista trilogen i reformen av utsläppshandeln ställdes inför valet, såg det på pappret ut som att det var ganska självklart.

Hon fick acceptera införandet av det som kallas ”95:an”. I gengäld fick hon chansen att få in avfallsförbränningen i handelssystemet som har som mål att pressa ner stora delar av EU:s utsläpp till noll. 

– Att få in avfallsförbränning gör att fler, potentiellt 40-50 miljoner ton, fossila utsläpp fångas upp av utsläppshandeln, säger Wiesner till Altinget våren 2024.

Beskrivs som ”antingen eller”

Valet hon ställdes inför där sent på kvällen var antingen eller, säger hon själv till Altinget.

Antingen skulle anläggningar vars utsläpp under åren 2019–2023 till mer än 95 procent härstammar från förbränning av biomassa inte få vara kvar i utsläppshandeln – och därmed också förlora chansen att också få fri tilldelning av gratis utsläppsrätter. På Brysselmål en fråga om ”95:an” som EU-kommissionen lagt fram skulle införas.

Eller så skulle all EU:s avfallsförbränning – som hittills varit frivilligt att ta in i utsläppshandeln – kanske plockas in i utsläppshandeln från senast 2030. Sett utifrån devisen att fler ska betala mer för sina fossila utsläpp så ger valet att ta in avfallsförbränning vid en första anblick mer ”klimatpang för pengarna”.

Konsekvensen av ”95:an” – att så många som 270 svenska lågutsläppare skulle åka ut ur tilldelningen av utsläppsrätter – fanns inte på kartan då, enligt Wiesner. 

”Föregångarna straffas”

Kritiker till ”95:an” anser att den orättvist missgynnar dem som går före, vilket man principiellt har velat uppmuntra i utsläppshandeln. För alla de som åker ut, får inte heller dra nyttan av att kunna sälja sina gratisutsläppsrätter som de annars skulle fått.

– Jag tycker verkligen den principen är viktig att försvara. För annars blir utsläppshandeln ett system som i praktiken uppmuntrar till mer fossil användning, i stället för tvärtom, säger Wiesner.

Men, utifrån det underlag som gavs till förhandlingsteamet i slutspurten, skulle inte många drabbas av den nitlotten. Wiesner uppger att enligt den information hon fick från framför allt kommissionen, skulle omkring åtta anläggningar åka ut i Sverige.

Men frågan är om den information som Wiesner fick från kommissionen verkligen var korrekt?

20 gånger fler

För när Naturvårdsverket senare gått igenom förutsättningarna, ser det ut som att så många som 270 anläggningar i Sverige kan drabbas av 95-procentsregeln. Det gäller då dels fjärrvärmeanläggningar, dels skogsindustrier och pappersmassabruk. 170 anläggningar åker ut oavsett. 100 till, om fortsatt småanläggningar också tas in i systemet.

I juni sammanställs siffrorna, men det är först 2025 som slutligt besked ges inför den kommande handelsperioden 2026-2030.

– Det är såklart olyckligt om man får fel underlag. Jag utgick hela tiden från att det som de sa, faktiskt stämde, kommenterar Wiesner.

Wiesner fick dock fler inspel i frågan den helgen. Men inte från de andra svenska representanterna i slutförhandlingarna, där tjänstemän från det svenska tillträdande ordförandeskapet också var på plats. De ska nämligen hålla en låg profil och låta sittande ordförandeskap – i detta fall Tjeckien – dra i trådarna.

I stället var det, likt i många andra förhandlingar i det som egentligen är ”stängda rum”, en intensiv sms-kontakt med parter utanför rummet som gav andra perspektiv.

Wiesner vill därför inte se det som att hon blev lurad där i förhandlingsrummet på lördagskvällen.

– Jag förstod nog ändå att det inte var så enkelt som kommissionen beskrev det. Men för mig var det framför allt principer som var viktigt här, säger C-parlamentarikern.

Vem är den fria tilldelningen till för?

Här stod framför allt två olika principer mot varandra i förhandlingsrummet.

Där Wiesner ville försvara rätten att de som går före ska kunna ”skörda frukterna”, tryckte framför allt EU-kommissionen på en annan princip i utsläppshandeln: Nämligen att fri tilldelning behövs för att se till att utsläppande industrier inte ska lämna EU – så kallat koldioxidläckage.

Kommissionen hade också, enligt uppgifter från flera håll, uppbackning av andra stora delar av lagstiftningsmaskineriet. 

Likt i tidigare omförhandlingsrundor var jakten efter fri tilldelning en av de tiotalet sista frågor att lösa ut, till slut i byteshandel, under den sista förhandlingsrundan. Bland annat kunde de då komma via den så kallade ”95:an”.

{{toplink}}

Anledningen är kortfattat att i takt med att utsläppstakten minskar, blir det allt fler anläggningar som slåss om de 43 procent av utsläppsrätterna som tilldelas dem som anses utsatta för koldioxidläckage-risk.

– Så trycket var ganska hårt redan på oss i den liberala gruppen att släppa kravet på att inte straffa föregångarna, fortsätter Wiesner.

Under decemberkvällen 2022 där Wiesner fick representera parlamentet i ett av de många förhandlingsrummet hade redan alternativen krympts ned ytterligare.

”95:an” skulle oavsett införas 2030, enligt den lagtext som låg på bordet.

– Så samtidigt var det så, att även om fler skulle drabbas, var det oavsett så att det enda budet på bordet var att förlänga deras plats i systemet fem år till, säger Wiesner.

Hur mycket av ett val – egentligen?

Den uppgiften bekräftas också från andra parter i förhandlingsrummet. Dessa pekar samtidigt på att Wiesner inte hade särskilt mycket uppbackning i förhandlingen när det kom till att kämpa för att lågutsläppare fortsatt skulle få vara med.

Bland medlemsländerna var framför allt Finland och Sverige de som försvarade positionen att 95:an inte skulle in, och inte heller i parlamentet var uppbackningen fullt ut på plats.

Vissa källor uppger också att det fanns mer utrymme att gå parlamentet till mötes i frågan, än vad som utnyttjades.

För Wiesners del står dock en sak klart:

– Att mitt i natten i en förhandling göra en bedömning av vilket förslag som ger mest klimatnytta, hade såklart spelat roll om jag hade andra siffror. Men att få in avfallet är också en viktig princip, säger hon.

Altinget har sökt efter grunden till EU-kommissionens uppgifter, utan att få svar.

Nattmanglingens nödvändighet

Att lagstiftarna i EU har byggt en förhandlingslösning som bygger på sena nattförhandlingar och till slut politisk kohandel, är samtidigt något som hon, likt många andra, ser som ett nödvändigt ont.

– Men det förvånade mig samtidigt att det var så det faktiskt ser ut, kommenterar Wiesner.

Parterna har dock haft månader, om inte år, på sig att förbereda och vässa sina argument, samtidigt som mindre kontroversiella frågor städas undan i förhandlingsrundorna som avslutades med en maratonförhandling.

– Det var principiella argument mot varandra, vetenskapliga argument, och siffror och fakta som cirkulerade. Men i slutet av dagen måste man göra en politisk prioritering. Man kommer en bit på vägen med fakta och siffror. Men politik är att göra prioriteringar utifrån principer. Och det blev nog mer ett principiellt ställningstagande i slutändan. De är svåra att luras med, fortsätter Wiesner.

Frågan är samtidigt vilka konsekvenser beslutet fått i praktiken.

Gratisutsläppsfajten

En fråga som väcks – är om konsekvensen av att ett större antal anläggningar i skogsindustrin och fjärrvärmebranschen åker ut har någon utsläppseffekt på handeln i dessa sektorer som helhet. En avgörande faktor är om pressen minskar inom dessa sektorer på att minska utsläppen.

Med ”hängslen och livrem” bedömer Viktor Löfvenberg på Naturvårdsverket att ”95:an” inte kommer påverka riktmärkesvärden. 

– De lär nog slå i maxtaket i alla de aktuella riktmärkena ändå, säger Löfvenberg till Altinget.

Minskade intäkter

En annan sak står dock klart. Det kan ”kosta” att ha släppt ut mindre fossilt. Skogsindustrierna har spelat ut en siffra om att bara pappersbruken går miste om 1,3 miljarder kronor i intäkter från fri tilldelning per år från 2026. Men samtidigt minskar också de administrativa kostnaderna för att delta i systemet.

– Det innebär å ena sidan att de slipper redovisa utsläppsrätter, då de har mindre än fem procent fossila utsläpp. Men samtidigt blir de av med sina fria utsläppsrätter, säger Johan Bruce, ansvarig för el- och energifrågor på Skogsindustrierna till TN.

Wiesner: Låg risk att avfallet slipper undan

En annan fråga som uppstår, är om all europeisk avfallsförbränning faktiskt plockas in i slutändan?

Ett första steg är att utsläppen ska börja rapporteras in – och det sker redan nu under 2024. Därefter ska EU-kommissionen sätta ner foten 2026 om sektorerna ska in. Från 2028 kan kraven träda i kraft, men medlemsländerna måste inte vara med förrän 2030.

Emma Wiesner oroas dock inte av att alla dessa steg som väntar innan avfallsförbränningen eventuellt är inne, kan göra att det ändå inte blir av.

– Jag bedömer den risken som låg. Jag tycker ändå att vi har skrivit det på ett sätt som gör att det faktiskt ska ingå, säger Wiesner till Altinget och avslutar: 

– Jag tyckte mig också känna att det fanns en majoritet i rådet, även om tjeckerna var väldigt skeptiska. För det är en lågt hängande frukt, i och med att två-tre länder redan gör det i dag och visar att det fungerar på ett smidigt och bra sätt. Det är också fasta installationer, och det är inga konstigheter att de ska vara med.

Rättelse: Johan Bruce uttalade sig i rollen som företrädare för Skogsindustrierna till TN, inte för SKGS.

jacob@altinget.se