Dags att tycka till om EU:s nya klimatmål
(Foto: Chris Kleponis, European Union, 2024 )
Under valborgsmässoafton är det sista chansen för remissinstanser att säga sitt om EU-kommissionens förslag till 2040-klimatmål och strategi för att öka den industriella koldioxidupptaget. De svenska myndigheter som hittills sagt sitt pekar på flera frågor att ta med i den fortsatta förhandlingen.
Efter det att valkampanjen lagt sig väntas en av de första större frågorna under nästa mandatperiod blir att ta tag i frågan om EU:s klimatmål till 2040.
Huruvida det blir som tidigare, att EU:s stats- och regeringschefer blir de som beslutar via enighet, eller om parlamentet får vara med i ett kvalificerat majoritetsbeslut, återstår att se.
Kommissionens rekommendation, som lades fram i enlighet med EU:s klimatlag i februari, har redan nu börjat diskuteras i flera EU-politiska kretsar.
Men under tisdagen får den svenska regeringen och riksdagen ett ytterligare smörgåsbord av inspel när remissrundan till det föreslagna klimatmålet avslutas.
Inspel kommer också till den kompletterande strategin som föreslår hur den ”industriella CO2-förvaltningen” ska utökas.
{{toplink}}
Vill se ”minst”-mål
Vid publicering hade inte alla remissvar kommit in, men sett utifrån de publicerade myndighetssvaren är den övergripande ståndpunkten klimatmålnivån är välkommen.
”Samtidigt kan noteras att EU:s tidigare klimatmål har varit formulerade för att möjliggöra mer ambitiösa utfall och att denna utformning saknas i kommissionens rekommendation,” skriver Skogsstyrelsen i sitt remissvar, som hänvisar till att målen tidigare formulerats som ”minst” 55 till 2030, och ”senast” nettonoll till 2050.
Budet om 90-procents nettoutsläppsminskning, som är det som ligger på främst på bordet, innebär i praktiken en 84-procentig absolut fossilutsläppsminskning i unionen.
Andra myndigheter som välkomnar budet är bland andra Tillväxtanalys och Naturvårdsverket, där den tidigare menar att ”Det är tydligt att alternativkostnaderna för att inte ställa om är betydligt högre än att inte genomföra omställningen.”
Naturvårdsverket trycker likt Skogsstyrelsen på att målet bör vara ”minst” 90 procent, och välkomnar också att ”EU-kommissionen gjort kompletterande analyser som visar att förutsättningarna att nå rekommenderad målnivå förbättras om ytterligare åtgärder för ökad resurseffektivitet och beteendeförändringar inkluderas.”
De vill därför trycka på att åtgärder som minskar materialanvändning ”bör ges en tydlig roll när policyramverket ska utvecklas.”
Trafikverket å sin sida anser att ett ”minst 90”-mål ”skulle kunna övervägas”, och pekar på att den föreslagna konsekvensen för utsläppsminskning i inrikes transportsektorn i kommissionens förslag är ”i linje med den minskning som behövs för att utsläppen från inrikes transporter successivt ska kunna gå mot noll 2045.”
Biologisk mångfalds-krock?
Jordbruksverket tar likt Trafikanalys inte ställning i målnivåfrågan. Men jordbruksmyndigheten väljer att peka på att scenarierna som ligger till grund för de olika referensbanorna alla förutsätter att gräsmarker ställs om till andra ändamål, såsom skogsmark, åkermark och våtmarker.
Myndigheten pekar därefter på att dessa antaganden kan få konsekvenser för andra målsättningar.
”Om det sätts nationella krav att omvandla naturbetesmarker till åkermark eller till skog skulle det få förödande konsekvenser för den biologiska mångfalden och gå emot de föreslagna kraven inom förordningen om restaurering av natur att återskapa naturbetesmarker.” skriver Jordbruksverket.
{{toplink}}
Mer kort på borden
Konjunkturinstitutet efterfrågar ännu mer tydlighet bakom hur scenarierna till konsekvensanalyserna tagits fram, och anser att det är svårt att följa EU-kommissionens resonemang.
De pekar exempelvis på att kostnadsbedömningarna är svåra att bedöma, bland annat då det ”är också så att alla scenarier uppfyller nettonoll-målet 2050.”
”Eftersom kommissionen har tillgång till en stor mängd modeller anser KI att det skulle ha varit behjälpligt för beslutsfattare och andra intresserade läsare att genom stegvisa antaganden visa hur scenarierna byggts upp för att tydliggöra konsekvenserna av olika
antaganden” skriver de vidare.
Ska CCS få en plats?
När det kommer till strategin för att utöka CCS- och CCU-teknik, där koldioxid fångas in för att lagras eller användas igen, ställer sig samtidigt Konjunkturinstitutet frågande till om de ytterligare styrmedel som resoneras kring verkligen behövs, relativt de styrmedel som redan finns i dag.
Myndigheten pekar då bland annat på att utsläppsrättspriserna, tillsammans med befintliga stödmöjligheter, kan räcka - och rekommenderar därför regeringen att ”efterfråga förtydliganden om i vilken mån kommissionen anser att det finns kvarvarande marknadsmisslyckanden efter den inledande fasen och hur i så fall ytterligare styrning ska komplettera befintliga styrmedel.”
Trafikanalys ställer sig än mer avvaktande till strategin, men angriper frågan från ett annat håll.
I deras remissvar trycks det dels på att det kan vara en riskfylld väg att satsa på att nå målen – där runt 75 miljoner ton bedöms kunna fångas in 2040 – ”på en teknik som ska börja leverera storskaliga resultat först när målåret redan närmar sig.”
Utfasning först och främst
Myndigheten ser samtidigt en risk kopplad till att dagens koldioxidinfångning framför allt används till att utöka de fossila energislagsutvinningen i olje- och gasfält, och trycker på att ”utfasning av fossila bränslen för överskådlig framtid är en tryggare väg för att nå stabil kolhantering i Europa.”
Trafikverket lägger till en brasklapp:
”Bio-CCS, eller BECCS och BECCU, där koldioxid avskiljs från biobränsleeldade kraftvärmeverk, och sedan lagras, eller används som kolkälla i produktion av drivmedel som kan ersätta fossila drivmedel innebär att kopplingarna till fortsatt fossilutvinning kan undvikas”
Stockholms stad har begärt och fått förlängd remisstid
Uppmaningen till regeringen: Visa vad ni vill med bostadspolitiken
Professor om glädjebetyg: KTH bör inte gå samma väg som Handels
