L:s nya företrädare i miljöpolitiken: Jag kommer stå för kompromisserna

Elin Nilsson klev i samband med regeringsbildningen in som statsrådsersättare för Johan Pehrson och har fått Romina Pourmokhtaris plats som partiets ledamot i miljö- och jordbruksutskottet. Med en bakgrund från kommunpolitiken i Lekebergs kommun i Örebro län är det framför allt frågor kopplade till de gröna näringarna som hon stött på hittills som politiker.

Men även om de miljöpolitiska frågorna är de hon främst nu behöver läsa in sig på, så är uppgiften inte övermäktig.
– De finns ju också med hela tiden och är också kopplade till landsbygdsfrågorna i flera delar, säger hon till Altinget.

Nu står det klart att hon också blir partiets talesperson för de landsbygds- och miljöpolitiska frågorna. Det innebär att hon ska företräda partiet på ett politikområde där partiet också har en minister.

Hur ser du på din roll i förhållande till regeringspolitiken?

– Jag kommer att tycka att det är intressant att följa det som ministern gör. Men det är också väldigt roligt eftersom man på något sätt blir en del i det som ministern gör, i och med arbetet i utskottet. Det blir ett samspel där.

I vilka frågor skiljer sig L mest från de tre andra i regeringssamarbetet?

– Vi är ju borgerlighetens gröna röst. Så det är klart att vi skiljer oss åt, men samtidigt måste vi hitta samsyn i det här frågorna.

Kommer du kommunicera era avvikande ståndpunkter inför de ställningstaganden som gjorts i regeringssamarbetet – när förhandlingen inte gått vägen för er del?

– Det är ju regeringen som fastslår politik. Vi får jobba på fram till dess att vi kommer till samsyn, säger Elin Nilsson till Altinget och fortsätter:

 

– Men det är klart att man kan uttrycka vad vi bestämt på vårt landsmöte. Jag har inte hamnat i den situationen än, så vi får se. Samtidigt är jag väldigt lojal med det som regeringsunderlaget kommer fram till och med det säger jag att jag också kommer stå för de kompromisser som vi kommer fram till.

Tidigare har bland andra Miljöpartiet kommit fram till att man förlorade på att man inte kommunicerade sin egen politik i samband med överenskommelserna. Hur har ni tänkt på samma fråga?  

– Man måste som parti ha kvar sin partidentitet. Man måste få prata om det man vill på längre sikt, även om det går längre än vad regeringen vill. Det är klart vi ska göra det, men man ska göra det på det på ett sätt som är lojalt med de beslut som fattas.

Mycket på miljöområdet är inte uttryckt i Tidöavtalet. Hur ser du på möjligheterna att samarbeta med andra partier utanför SD i de frågorna?

– Vår utgångspunkt är att samarbetet ska ske inom regeringspartierna och sedan är SD med på en del. Och vi söker samsyn med SD även på frågor utanför Tidö också. Det mesta av det arbetet sker på regeringsnivå. Men det är klart att SD inte kommer att rösta med oss alltid, utan ibland får vi söka stöd med S, exempelvis.

Liberalerna har många gånger avvikit från resterande regeringssamarbetspartier i de miljöpolitiska ställningstagandena. Precis innan valet rörde det bland annat subsidiaritetsprövningen av de nya regelverken för att återställa naturområden för att leva upp till de biologiska mångfaldsmålen.

Hur ser du på ert förhandlingsläge med tanke på att ni har en politik som avviker i så många frågor?

– Det är alltid svårt att samarbeta i en koalition. Men det är inte fruktlöst, så jag tror att vi kan hitta en väg framåt. Den största delen av alla förhandlingar sker ju på departementsnivå, och då är det något som ministrarna i berörda departement sköter.

Så vi kommer inte att se några tillkännagivanden med oppositionen från din sida?

– Det kommer ni nog inte att se. Om man nu ska snacka Tidö, så är det grunden för regeringen och grunden för samarbetet. Och då är också de partierna som ingått överenskommelsen som är de vi kommer att samarbeta med.  

På miljösidan har politiken kämpat i många år med att få fram styrmedel för att nå både nationella och EU-mål. Det har inte riktigt gått vägen. Elin Nilsson hoppas att hon kan inta en roll där hon kan försöka leta efter gemensamma positioner mellan intressen som ofta står i konflikt med varandra.

– Vi lever i en tid där vi behöver prioritera miljöfrågorna högre än vad vi gör. Samtidigt behöver vi göra det på ett sätt så att människors vardag på landsbygden underlättas. Det är frågor som hänger ihop. Så samtidigt som vi skyddar naturen och ökar den biologiska mångfalden så ska vi se till att det funkar att äga och bruka exempelvis skog lokalt. Och att du ska ha en stark äganderätt, i frågor om att skydda skog exempelvis. De är någonstans jämnviktiga, och det tycker jag är intressant att diskutera och fundera kring – hur man får ihop att ha en ambitiös miljöpolitik som inte lägger någon form av näringsförbud på stora delar av landsbygden, säger Nilsson till Altinget och fortsätter:

– Det är vårt mål att vara en förnuftets röst i mitten – man har en väldigt engagerad miljörörelse i ena hörnet – och en lika engagerad, exempelvis skogsnäring i det andra hörnet. Man måste få det här att gifta sig.

Liberalerna får återkommande kritik för att ha lagt sig platt för de andra Tidöpartierna inom bland annat klimatpolitiken. Hur ser du på kritiken?

– Jag tycker ändå inte att vi har lagt oss platt. Tidö är ett givande och tagande, och vi har ändå en klimat- och miljöminister som vill driva en konkret effektiv miljö- och klimatpolitik – där exempelvis våtmarkssatsningen är en sådan.

Klimat- och miljöministern hänvisar återkommande till att svaren på klimatpolitiken kommer i handlingsplanen. Anser Liberalerna att man har råd med ett år där man går bakåt i klimatpolitiken?

– Det är klart att vi måste agera skyndsamt och resolut. Men vi måste också när vi faktiskt gör saker ta välgrundade beslut som man tänkt igenom och förankrat, så att de ger effekt. Att faktiskt vänta till nästa år, och faktiskt få något som gör skillnad, är inte orimligt.

jacob@altinget.se