Expertmyndighet: Kommer EU:s förslag verkligen lösa problemet?

Det ser inte ut att bli en tvåmarknadslösning, såsom förespråkats av Grekland. Inte heller grönt ljus för fler gasprisstödsystem, som de som använts i Spanien och Portugal. Det i Sverige omtvistade intäktstaket ser inte heller ut att bli permanent.

Men lagstiftarna i EU-parlamentet och rådet ser ändå ut att ha en hel del att bita i när EU-kommissionens förslag på elmarknadsreform landar på deras bord på torsdag.

Hos tillsyns- och expertmyndigheten Energimarknadsinspektionen ser analytikern Alejandro Egüez dock flera risker med den inriktning som slagits in på.

– Det viktiga med det här är problembeskrivningen. Om man ska gå fram med de här åtgärderna, så måste de lösa ett problem som är rätt identifierat. Är problemet exempelvis en brist på investeringar i dag? säger han till Altinget.

Få ner priserna - men hur?

I debatten förs fram olika argument kring vad som är det problem som faktiskt behöver lösas.

En uttalad ambition är att få ner slutpriser till konsumenter – men vägarna dit är som sagt flera.

Här är inte Alejandro Egüez säker på att det är just i investeringsviljan som kniper. Sett till hur marknaden har utvecklats, särskilt till följd av de höjda beräknade priserna framöver – samt den uttalade utfasningen av fossil energi från framför allt Ryssland – och införseln av förnybart genom höjda uttalade ambitioner på det området, så råder det inte brist på just investeringsvilja. I alla fall inte på den nordiska marknaden.

En del parter pekar i stället på att det är främst tillståndsprocesserna som sätter käppar i hjulet. Här pågår samtidigt också planerade förändringar på EU-nivå – vilket debatterades i förnybarttrilogen förra veckan. Men om medlemsländerna får som de vill i den fajten, så bedöms i och för sig inte spelfältet ändras särskilt mycket i alla fall i Sverige. 

– Och om det är investeringarna som ändå är problemet. Då måste man jämföra det som vi har nu med något annat och visa på att alternativet är bättre, fortsätter Alejandro Egüez.

Statligt ökat ansvar

De styrmedel som det framför allt laboreras med i det läckta utkastet rör i flera led att sätta in skattemedel som en garant för att stimulera mer långsiktiga kontrakt – som också är tänkta att pressa ner priserna.

Bland annat genom att uppmuntra till att fler privata aktörer ska kunna teckna fasta priskontrakt med energiproducenter – så kallade PPA:s, via att exempelvis en elproducent ska kunna få statliga kreditgarantier för att betala fakturorna om det är slut i kassan hos den industri som tecknat fastprisavtal.

Men även genom att göra det tvingande – eventuellt, här råder det fortsatt påtryckningsarbete – för nya projekt att erbjudas att teckna fasta statliga priskontrakt – så kallade CFD:s.

Bara det att öppna för att alla ska kunna använda sig av CFD:s är ett steg bort från dagens elmarknadsmodell. Det mest kända exemplet på bruket av CFD:s hämtas från Storbritannien, där Hinkley point blev en mycket dyr affär för skattebetalarna. Men liknande styrmedel har också brukats i exempelvis Tyskland, där garantipriser för ny förnybar produktion fått statsstödsundantag tidigare.

Vem vet mest?

Tanken från förespråkare, bland annat hos den franska regeringen som vill ge både ge garantier till gammal och ny kärnkraft, är att garantipriserna kan skapa incitament till att ge stabila priser framöver.  Alejandro Egüez pekar dock på utmaningen som det innebär att riskerna flyttar över till skattebetalarna.

– Från investerarperspektivet kan man då ställa frågan: Ska jag lita på marknaden eller ska jag ansluta mig till en CFD? Från investerarperspektivet minskar man risken genom att då ansluta till en CFD. Men från ett systemperspektiv kan det också vara så att marknaden skulle varit bättre på att ha ett effektivt pris, säger han.

Det ”rätta” priset

Här tillkommer framför allt utmaningen för motparten – i CFD-fallet staten – att kunna förhandla fram ett ”rätt referenspris”. För skattebetalarna, eller elkundskollektivet, kan det bli både en förlust-, och under vissa förutsättningar en vinstaffär. Sätts priset för högt – får skattebetalarna stå för notan från marknadspriset upp till det förhandlade referenspriset. Sätts det för lågt – står bolaget för återbetalningar till skattebetalarna. Dessa medel ska också återbetalas till kunderna, enligt EU-kommissionens läcka.

– Det ser oavsett ut att bli någon form av öppning för prisstödssystem. Om kommissionen säger att det då ska bli obligatoriskt att erbjuda det, så finns det sedan risker om man i så fall gör det möjligt för medlemsstaterna att själva välja hur dessa ska se ut, säger Alejandro Egüez och fortsätter:

– Om man konkurrerar med förutsättningarna och villkoren så kan det ibland bli så att det – trots att det är bättre förutsättningar i naturen att exempelvis bygga en vindpark i Danmark än i Sverige – på grund av villkoren bli så att de bygger i Sverige ändå.  

Viss skepsis i norr

Bland branschaktörer är meningarna delade. Hos de två statliga energijättarna i Norden Vattenfall och Fortum är man båda skeptiska till att göra CFD:s tvingande på nya projekt, samt till att erbjuda dessa även till befintliga installationer. Vattenfall lyfter också en farhåga för att påtryckningar för statliga garantikontrakt kan tränga ut de privata kontrakten, vilket ses som negativt.

Fortum går inte lika långt i sitt inspel, men ser också farhågan.

– Det vi sagt är att detta måste konsekvensutredas noga. Det handlar om att hitta en balans så att man inte vräker på med för många CFD:s, för då dödar man exempelvis de kortsiktiga marknaderna och alla flexibilitetslösningar, säger Anton Steen som jobbar med samhällskontakter på Fortum.

– Det handlar om att hitta balans mellan att få in tillräckligt investeringstrygghet och bra investeringssignaler. Men tar man i för mycket får man stora återverkningar på andra delar av marknaden.

Flexibilitet men inte snedvridning

Bolaget vill också se att medlemsländerna får stor flexibilitet i hur de utvecklar de eventuella statliga garantipriskontrakten. Men Steen ser också risken för snedvridning som Ei:s analytiker lyfter.

– Det får inte bli så att det blir så att vissa länder fläskar på stödsystemen och drar till sig alla pengar. Men vad vi menar med nationell flexibilitet är framför allt att kunna se till perspektivet av vad som är elsystemets behov, säger Steen och utvecklar:

– Svenska kraftnät har exempelvis varit tydliga med är att vi behöver mer planerbar kraft i södra Sverige framför allt. Då måste vi se till att de mekanismer som kommer från EU-nivå är tillräckliga för att driva en sådan utveckling.

Extra ansvar som statligt bolag

Det av finska staten majoritetsägda bolaget har samtidigt extra stort ansvar för att se till hela kundkollektivets nytta av en reform. Steen ser dock inte en särskilt stor risk för att reformen leder till en dyr affär för skattebetalarna och elkunderna.

– Annars faller detta platt, säger Steen som dock trycker på vikten att det finns ramar för hur eventuella prisstöd ska sättas upp.

– Det måste finnas någon typ av broms i systemet. Det ska inte vara så att alla nya investeringar, oavsett, ska få CFD. Det måste finnas någon typ av koordinering, så att investeringarna får tillräckligt stor kundnytta.

Anton Steen tillägger också att bolaget är glada för att flera av de mer radikala förslagen som cirkulerat inför reformen inte ser ut att ha överlevt gallringen.

– Det blir snarast en evolution än en revolution. Och sett utifrån kundkollektivet, och producentperspektivet, så ska vi nog vara glada för det.

jacob@altinget.se