Skogsstyrelsens gd: Fungerar det verkligen att bara rösta nej i EU?

Du har sagt att den svenska diskussionen om skogen går inte i takt med EU:s diskussionen. Kan du utveckla det?

– Ja, vart ska jag börja? Egentligen kan man börja när EU-kommissionen lade sin skogsstrategi förra året. Då konstaterade vi att det här är något annat än vad svensk skogspolitik är. Och det var mest ett konstaterande från vår sida.

Därefter har myndigheten vid ytterligare tillfällen påpekat, bland annat i sin omvärldsanalys, att situationen riskerar att bli ohållbar.

– Vi konstaterar att den svenska skogspolitiken och EU-politiken som växer fram allt starkare inte sitter ihop. I längden funkar inte det. I längden måste de sitta ihop, fortsätter Herman Sundqvist.

EU saknas i svensk lagstiftning

En indikation på detta är att skogspropositionen knappt nämner EU:s alla förslag om skog, påpekar myndighetschefen.

– Man får faktiskt leta efter något om EU i den texten. EU är inte med i den nationella svenska skogsdebatten.

Vem är det som är sämst på att hänga på här?

– Då närmar du dig gränsen för vart som är vårt och mitt uppdrag i det här. Jag ska varken recensera politiken eller ha en uppfattning om politiken är bra eller inte. Vi finns ju till för att föra ut och förverkliga regeringens och riksdagens politik. Det är mer ett observandum att det inte sitter ihop.

En annan övergripande observation är att skogspolitiken fortsatt ska vara en nationell kompetens, fortsätter generaldirektören.

– Men det börjar bli fransigt i kanten eftersom det i så många områden – inte minst i gröna given – är så att skogen kommer in. En sak som jag väl kan säga att jag tycker är olycklig, är att de här regleringarna som kopplar till skogen, kopplar till så många frågor – energi, miljö, klimat och handel – och då blir det rätt spretigt och svåröverblickbart. Jag gör ingen värdering av politikens innehåll, men det är rätt svårt att få ett grepp om allt. Inte minst mot bakgrund av att vi inte har någon gemensam EU-skogspolitik på pappret.  

Efterfrågar inte nytt uppdrag

Men det är inte så att Herman Sundqvist anser att det behövs en samlande kraft i Sverige för att hantera alla dessa spår. I alla fall inte att som Energimyndigheten begära ett särskilt uppdrag att hålla i de övergripande trådarna på alla de olika spår som nu pågår.  

– Jag är lite försiktig med att uttala mig om uppdrag på den internationella arenan. För det är Regeringskansliets jobb. Vi är mer av backoffice till dem och tar fram underlag. Och är det så att vi är representerade internationellt, så gör vi det på deras instruktion.

Har ett utbildningsuppdrag

Samtidigt har Skogsstyrelsen och dess finska motsvarighet haft i uppdrag från den svenska och finska regeringen att anordna en skogsakademi för att utbilda, eller mer konkret lobba, för beslutsfattare i EU hur den nordiska skogsbruksmodellen fungerar.

Insatsen, som stött på viss patrull på grund av pandemin, ska dock inte anses misslyckad för att den nordiska modellen inte fått mer gehör i Bryssel.

– Det är inte så att vi kan anordna en övning och därmed har vi satt vår bild för EU:s beslutsfattare. Det där är en speciell värld, säger Herman Sundqvist.

Strid ström just nu

Om man ser till de olika förslag som är aktuella i sammanhanget så går listan att göra lång. För att nämna några: Restaureringsförslaget av skadad naturmiljöer, förnybartdirektivet, hur kolsänkan ska mätas och öka, avskogningsförslaget och förslaget till nya metoder för övervakning av naturtyper.

Behöver vi göra mer för att övertyga Bryssel eller är det vi som behöver förändra oss?

– Det finns inslag av allt i detta. Men det finns vissa inslag som det är lite svårt att ta till sig, exempelvis det här oerhörda motståndet till bioenergi från skogen. Framför allt om man menar på fullaste allvar att det är viktigt att vi ska avverka skog och hämta det för att bygga hus och annat. Att då säga att det inte är okej att använda grenar och toppar till bioenergi, det tycker jag är svårgreppbart, eftersom de ändå bryts ner så fort, och då blir det ju koldioxid i alla fall.

”Kan finnas skäl att reflektera”

I omvärldsanalysen skriver myndigheten att "Sverige är, tillsammans med flera andra skogstunga länder, ofta kritisk till och röstar emot skogsrelaterade förslag i EU, men nästan alltid finns man på den förlorande sidan av omröstningen. Det kan finnas skäl att reflektera över innebörden av den situationen."

Vad är det för reflektion som behövs?

– Det här skulle kunna gälla vilket ämnesområde som helst. Om man tycker att ett område fel, och man återkommande förlorar. Så borde man fråga sig om det är en framgångsrik strategi.

Behöver vi tänka om?

– Antingen att tänka om – eller att fundera på hur man når ut. Men det är samtidigt väldigt knepigt med skog och EU. Du har allt ifrån en tallhed i Västerbottens inland, till en extremt bördig sluttning med många trädslag i Slovenien, till ett korkeksbestånd i Spanien, och allt sorterar under begreppet skog. Det är väldigt spretigt, vad som är bästa sättet att hantera skog. Och hur det ser ut, med så varierande förutsättningar. Det är kanske därför som det är en nationell kompetens.

Mål och medel

Samtidigt anses det oftast vara behjärtansvärda grunder som EU-kommissionen använder när de lägger fram förslag som har påverkan i skogsbruket i Sverige. Exempelvis kring avskogning, där EU:s konsumtion driver på avskogningen i tredje land, vilket motiverat ett europeiskt svar.

Vi hade väl ansetts vara kålsupare om vi inte ställde samma krav på oss själva som vi samtidigt vill se hos andra. Så kan vi komma runt detta på ett bättre sätt?

– Många gånger handlar det om det viktiga området med definitioner. För många gånger är de ganska vida. Se exempelvis ”minimera stora kallhyggen”, som är ett uttryck som kan fiskas upp i många sammanhang i EU. Det är en mening med tre ord som alla handlar om bedömningar och värderingar. Vad innebär minimera, vad innebär stort och vad innebär det att något är ett kallhygge.  Mycket ligger i detaljerna kring hur vi beskriver det här.

Behöver vi bli bättre på att ge oss in i den definitionsdebatten?

– Det är en politisk fråga. Nu har jag identifierat att det har jättestor betydelse. Men hur man ska ta sig an det, det är upp till politiken.

jacob@altinget.se